Lotta Magnander, Redaktör för Borås, har skrivit veckans krönika om sin storia passion. Trevlig läsning!

Borås och textilens framtid.

Borås ses som Sveriges största och främsta textilstad med sin historiska bakgrund inom textilproduktion. Här idag finns landets mest populära textilhögskola samt KY-utbildning inom textil mm. Genom både kommunala(?), statliga samt EU-finansiering sker även div olika utvecklingsprojekt inom textil och sedan 2014 även inom cirkulärekonomi. Året 2013 invigdes Textile Fashion Center där både högskolan, utveckling och inkubatorer möts för framtida möten och lösningar.

Cirkulärekonomi är ett av mina främsta intressen som affärsutvecklare. (Mitt yrke är att skapa nya affärer hos företagare, gärna med innovation som inriktning).
Dessvärre går det extremt långsamt för oss som vill göra något åt alla missade affärer inom miljö och cirkulärekonomi, ett av områdena som behöver utvecklas och finns massor av kul att göra affärer av är våran överblivna textil.Vi vet att Tonvis går till hjälporganisationer som bara säljer en bråkdel av det som dem får in, ett annat svinn som dagligen sker är 8kg som Svenskarna lägger rätt ned i soporna per år. Ca 20kg överflödiga kläder finns i varje persons garderob.

I ett affärsutvecklingsprojekt som jag arbetat i inom just återvinning av kläder var aktören stolt över att man sålde sitt överskott till en aktör som i sin tur sålde textilen vidare. Snyggt cirkulärt system kan man tycka. Tyvärr så såg vi på TV nyligen i en dokumentär vad som skedde med detta överskott. Likt kylskåpen som så fint försvann från våra Svenska överfyllda soptippar på 90-talet med sina farliga kemikalier så “försvinner” också textilen i slutändan bla till Asien bla. Indien där det grävs ned. Dvs. Det som inte säljs vidare av aktörer som köper upp dem textilier de vill ha.

Aktören jag arbetade med då förstod inte alls min idé av att återbruka sitt textila material och sälja det på nytt i en ny form för mer pengar, skapa nya processer samtidig utveckla och stärka sitt varumärke och säkra sina intäkter. För tyvärr är innovation inom befintliga verksamheter inte företagets starka sida. Inte ens när kunde lova att jag skulle finnas vid deras sida hela processen vid implementationen. Jag slogs inte för min sak just den gången eftersom jag hade andra äventyr som väntade. Men jag blev väldigt besviken på det låga ansvar som man som aktör tar för att utveckla sin verksamhet i en hållbar anda när den dessutom skulle generera i ökade intäkter. Allt bara för att man inte ville förstå den ekonomiska och miljömässiga nyttan dvs. det cirkulärekonomiska flödet var klart och garanterar ökade marknadsandelar. Därför är innovationsföretag som drivs av människor som fattat och förstår både den ekonomiska apekten och miljövinsterna i affärsiden så otroligt viktiga för en hållbar framtid. Affärer är viktigt för den ekonomi som idag drivs i vår välfärd, jag önskar bara att den var mer ansvarsfull och långsiktig i sin affär. Jag önskar också att konsumenten förstod hur viktiga val vi gör när vi besöker våra återförsäljare.

Många projekt inom återbruk av textil pågår inom norden men pga dess långsamma process och okunniga aktörer inom området så försvinner undertiden våran 100% bomull, lin och och andra fina material ut från våra länder och kanske ned i en säck som ligger under marken för att inte vara ivägen för dem innan nästa lass med textilier kommer. För i tex. indien finns inte heller tillräckliga projekt som återbrukar materialet dem får in.

Med detta konstaterande vill jag höja flaggan extra högt eftersom detta är råvaror som vi kanske inte kommer att ha tillgång till i framtiden.

90% av kläderna som skickas utomlands är dessutom knappt använda eftersom dem är ett överskott, håller låg kvalitet pga oansvariga aktörer (återförsäljare) eller är välanvända dvs. någon noppra förmycket för att anses attraktivt.Jaha vad ska man då kunna ha materialet till tänker ni? jo men bomullsplagg som är för nopprigt eller är ett slitage på är fortfarande sitt fantastiska material och kan återbrukas som bomullsmassa. Här kommer återigen forskning och utveckling in. Hur ska vi återbruka våra befintliga material och hur kan vi skapa nya material när bomull är omöjligt att framställa i framtiden. Men för varje dag som forskningen tar tid eller som aktörerna vägrar investera i hållbara processer så försvinner textilen ned i någon fattig människas landsbygd. Textilier som redan skadat deras dricksvatten vid produktion kommer åter efter land och rike runt och landar denna gång på returen under deras fötter. Lite ironiskt kan man tycka.

Jag vill lobba för mer ansvar hos företagen i att utveckla hållbara cirulära flöden i sina affärsprocesser NU samt en ökad medvetenhet hos konsumenter i att inte stötta företag som driver upp högkonsumtionen med hjälp av dålig kvalitet och låga priser på tex kläder.

Tack för mig! sommarhälsningar Lotta Magnander

Tags: