Tack Borås och Lotta för alla härliga tips!

Nu har turen kommit till Gotland och vi välkomnar Martin Beijer och Jennifer Wennström som driver Ekoguidens arbete lokalt på orten. Tillsammans har de satt ihop veckans guide till somriga och hållbara smultronställen. Inför Sommar med Ekoguiden har Martin skrivit en krönika om dricksvatten – en resurs som lätt tas för givet. 

Missa inte denna veckas tips om några av Gotlands bästa eko-pärlor. Ni följer oss på FACEBOOK och INSTAGRAM under hela veckan. Trevlig läsning!

Det som tas för givet är inte sällan det som är viktigast

Som en partner i en långvarig relation har den alltid funnits där för oss. Med tiden har vi tagit för givet att kranen alltid rinner när vi vrider på den. Tillgänglig dygnet runt, varmt som kallt, genom livets alla faser. Den minut det här förhållandet bryts är först när vi kommer att sakna. Hade detta varit en relation till en annan människa skulle det vara hanterbart. Problemet här är att just den här partnern inte går att leva utan. Inte jämförbart med något teoretiskt kärleksdilemma såsom Romeo & Julia, utan högst verkligt och fysiskt förklarbart. 

Det här är Gotlänningarnas relation till dricksvatten i nutid. En gång i tiden fanns ett överflöd, relationen var god, brunnar som trotsade den hetaste sommarvärmen och bäckar som porlar av liv ändå in till de sista dagarna i september. Vissa skyller relationsproblemen på den Globala uppvärmningen, men det är bara en del i pusslet till varför relationen krackelerar. Vanligtvis är det skönt att kunna härleda problemen till en tredje part, kanske rentav går det att rädda relationen med nytt mål i sikte dit all energi riktas och skapar gemensamhet. 

För Gotlänningarna och dricksvattnet började problemen redan för 200 år sedan. I den ivriga jakten på att få mer mark att odla på i takt med populationsökning som den industriella revolutionen innebar så dikades naturliga våtmarker ut. För inte mer än 50 år sedan subventionerade staten byggandet av diken för att torrlägga mark och än idag gäller lagar som kräver att diken rensas så att markavvattning kan ske. Dricksvattnet kommer inte nöja sig med ersättning av fossila bränslen och avveckling av deponier. 

Idag pågår arbete som syftar till att dämma upp och skapa nya våtmarker och finansieras av Naturvårdsverket. Det finns många lyckade projekt redovisade, men det går fortfarande trögt. Ska mark som går att odla mat till en ökande befolkning tas i anspråk för att bli ett kärr? Det här kan i mångas öron låta vansinnigt, men ger i slutändan många fördelar gentemot hur marken används idag. 

Martin Beijer 

STÖD OSS