Tack Göteborgsredaktionen för alla härliga tips! Nu har turen kommit till Stockholm och vi välkomnar vår lokala redaktion. Här har våra ekoredaktörer och recensenter Amanda, Anna, Linda, Ada, Liv och Louise satt ihop veckans guide till somriga och hållbara smultronställen.

Inför SOMMAR MED EKOGUIDEN har vår recensent Liv Lövendahl skrivit en krönika om den senaste tidens pandemi och omstart. 

Ni följer oss på FACEBOOK och Instagram under hela veckan. Trevlig läsning!

Krönika Liv Lövendahl

Visst är det en förunderlig tid vi lever i? Människosläktet har förunnats den unika möjligheten att förstå och i realtid se hur vi målmedvetet sågar av den enda gren vi har att sitta på. Särskilt tydligt blir det när en pandemi lamslår allt det där vi trodde var så nödvändigt. Alla de där fabrikerna som skulle ta år att avveckla, all den där konsumtionen som var så viktig, allt det där som hux flux kunde stänga eftersom vi som art riskerade att bli sjuka.

Och genast kunde jorden andas igen.
Tro mig, vi kommer sakna jorden mer än hen kommer sakna oss.

Kära Terra

Vi har hängt ihop ett tag nu och visst har det smugit sig in en del vardagsslentrian. Inget konstigt egentligen, sådär blir det lätt i en lång relation.

I början var vårt förhållande lite stormigt. Passionerat, obekvämt och äventyrligt. Jag var kanske mer uppmärksam på dig och dina behov. Jag var tacksam över det du ville dela med dig av och förlåtande och förstående när du inte hade mer att ge.

Men sedan kom vardagen smygande och jag började ta dig för given. Jag slängde smutsiga strumpor på golvet, hällde bensin i fruktskålen och PFAS i barnmaten. Jag menade inget illa såklart, jag ville bara… testa. Se om mina fräcka idéer kunde pigga upp lite.

För du verkade lite sliten faktiskt och du vet vad man säger: det går inte att bromsa sig ur en uppförsbacke. Tyvärr hjälpte inte mina ansträngningar, trots generös mängd industriell köttproduktion och ambitiöst kemikalieanvändande.

Men är det bara jag som har gjort fel här? Ärligt talat – du sa faktiskt inte nej i början. Inte så högt i alla fall. Det var inte förrän långt senare som det kröp fram att du inte gillade DDT i lungorna eller mikroplaster i dina blodådror.

Jag vill inte verka paranoid eller så, men den senaste tidens pandemi har fått mig att börja undra om du ens behöver mig? Jag hinner knappt säga ”karantän” innan du börjar blomstra, dofta fräschare och skryta med blå himmel. Det är nästan som att du försöker säga mig något?

Anyways… vår relation kanske inte är på topp just nu, så förutom att jag har ändrat min relationsstatus till ”It’s Complicatedså har jag en del spännande mingel planerat. För är du verkligen den enda planeten för mig? Känns inte monogami lite stelt 2020? Jag vill bara i förbifarten nämna att jag tror att exempelvis mitt nya vrålåk Spacex kommer att göra under för mitt dejtande. Du kanske har hört talas om Mars?

xoxo
Homo sapiens sapiens