KAFFE & TE

Kaffe och te är långväga varor som ofta odlas konventionellt med mycket konstgödsel och bekämpningsmedel. Odling av kaffe och te förknippas med flera sociala- och miljömässiga problem i de länder där det odlas. Dessutom bidrar förädlingen av kaffe och te och de långa transporterna till stora utsläpp av växthusgaser.

 

Odling
  • Kaffe och te odlas ofta i utvecklingsländer, kaffe främst i Sydamerika och Afrika och te i Asien och Afrika.
  • Te odlas ofta på stora plantage medan det är vanligt att kaffe odlas på familjegårdar eller i mindre kooperativ, men det finns även stora kaffeodlingar. På de stora odlingarna och plantagen odlas bara en gröda, vilket kräver en stor användning av bekämpningsmedel och konstgödsel.
  • Det intensiva jordbruket har lett till minskad biologisk mångfald och bidrar till problem som övergödning, minskade grundvattennivåer och jorderosion.

 

Låga löner
  • Kaffe och te är två arbetsintensiva grödor där det krävs mycket manuellt arbete – särskilt under skörden. För att hålla kostnaderna nere pressas lönerna för dem som arbetar på plantage och odlingar.
  • Den största delen av priset som vi betalar för kaffe och te i butiken går till svenska eller multinationella företag som köper in råvaran, förädlar och förpackar den. De som odlar och skördar kaffebönor och teblad tjänar ofta inte mer än tillräckligt för att täcka produktionskostnaden och nätt och jämnt kunna försörja familjen.
  • Småodlare är därför mycket känsliga för variationer i världsmarknadspriset. Sjunker priset minskar deras inkomst avsevärt och de kan till och med tvingas skuldsätta sig.

 

Svåra arbetsförhållanden
  • Arbetsmiljön på plantage och odlingar är farlig och krävande på grund av användningen av kemiska bekämpningsmedel och det hårda fysiska arbetet.
  • Eftersom det behövs mycket arbetskraft under skörd är det vanligt med säsongsarbetare. De får ofta sämre betalt och har inte samma rättigheter som fast anställda.
  • Man arbetar ofta på ackord vilket gör att kvinnor får lägre lön eftersom de också måste ta hand om barnen vid sjukdom.
  • På teplantage är majoriteten av arbetarna kvinnor och det finns många vittnesmål om sexuella trakasserier från arbetsledarna.

 

Tips för en medveten konsumtion av kaffe och te
  • Titta efter ekologiskt och Fairtrade-märkt kaffe och te.
  • Minska gärna din konsumtion av kaffe och te för att minska klimatpåverkan och håll koll på att du och även din arbetsplats inte brygger mer än vad som behövs.
  • I vår Ekoguide kan du hitta caféer med ett bra utbud av ekologiska och Fairtrade-märkta alternativ.
  • Byt gärna ut några av dina koppar kaffe eller svart te mot ett smakrikt örtte, gärna ekologiskt och närproducerat.

 

Fördjupning

2004 levde mer än 25 miljoner människor av att producera kaffe och en vanlig uppskattning är att minst 100 miljoner människor är beroende av kaffet för sin försörjning. Kaffekrisen i början av 2000-talet bestod i ett stort prisfall på kaffemarknaden – i råvaruledet. Orsaker till kaffekrisen gick att spåra till fallande världsmarknadspriser till följd av en avreglering av marknaden. Dessutom bidrog Vietnams intåg på kaffemarknaden och en allmänt ökad produktion av kaffe av sämre kvalitet till krisen. Prisfallet gjorde att odlarna fick mindre betalt för sina produkter än vad det kostar att producera dem. Bland effekterna för de som odlar och arbetar med kaffe kan nämnas: fattigdom, hungersnöd, arbetslöshet, skuldsättning och bristande skolgång för barnen. Producentländers hela ekonomier drabbades också. Det handlade om inkomstbortfall på upp till nästan 50 procent. Det ledde till sociala problem och ökad odling av Koka eller Khat. Men det var bara i råvaruledet som det var kris. De stora kaffebolagen fortsatte att göra stora vinster.

Ett problem de kaffeproducerande länderna har är att de är råvaruleverantörer och inte förädlar produkterna. Brist på handelsförbindelser och dåliga distributionskanaler förvärrar problemet. Om kaffet inte är rättvisemärkt är andelen av priset som går till bonden liten. När det sker en prisökning på råvarumarknaden går huvuddelen av prisökningen inte till odlarna utan till rosterierna och leden därefter. Rosterierna kan göra vinster på drygt 25 procent, vilket gör kaffe till en av de mest lönsamma livsmedelsprodukterna i världen – men inte för odlarna.

Sverige importerar runt 85 000 ton kaffe varje år, i stort sett bara orostat kaffe som rostas i Sverige. Drygt 90 procent av hushållen köper kaffe. På den svenska marknaden är ett problem att svenskarna vant sig vid att kunna köpa billigt kaffe i affären. Kvalitetsaspekten har inte varit i förgrunden. Ett annat problem är att många butikskedjor inte har enhetlig policy utan överlåter åt den enskilde handlaren att välja om rättvisemärkta produkter ska tas in. We Effect (f.d.Kooperation Utan Gränser) pekar på fyra områden där åtgärder behöver sättas in för att för att lösa kaffekrisen:

1) Det behövs åtgärder  som återställer balansen mellan utbud och efterfrågan

2) De stora kaffebolagen måste ta sitt ansvar och ge odlarna ett anständigt pris

3) Den rika världens jordbrukspolitik måste reformeras

4) Större andel av u-landsbiståndet måste gå till landsbygdsutveckling

Men de lyfter också fram ett område där alla kan göra en insats för att förändra situationen –sälja och dricka rättvisemärkt kaffe. Rättvisemärkt är en social och etisk märkning av produkter. 2004 var rättvisemärkt kaffes andel av den svenska marknaden knappt 1 procent. 2011 är den fortfarande inte mycket större.

Förkortad sammanfattning av medveten konsumtion

I denna rapport följer Utan Gränser upp rapporten ”Rättvisa i din Kaffekopp” från 2004. Denna uppföljning fokuserar på den globala kaffekrisens konsekvenser för de enskilda människor som kämpar på kaffefälten i Latinamerika, Afrika och Asien. Man valde Honduras i Central-amerika som exempel. I denna rapport kan du läsa odlarnas och kaffe-arbetarnas egna berättelser.

  • Skuldfällan- Möt Anastacio Pérez som under krisen blev tvungen att be om förskott från kaffeuppköparna. Nu tvingas han varje år betala av på skulden genom att lämna sin skörd till uppköparna – och när det är gjort finns inget kvar för familjen att leva på.
  • Migration- Möt Digna Emérita Padilla som blivit ”kaffeänka” sedan hennes man tvingats flytta till stan för att få jobb.
  • Svältlöner- Möt Juliana Gonzalez och hennes barn som efter en dags kaffeplockande tillsammans tjänat 13 kronor.
  • Barnarbete- Möt Efraim Padilla, 15 år, som sedan tre år tillbaka ensam bär ansvaret för familjens kaffeodling. Men möt också de människor som kämpar för att förbättra situationen. Utan Gränser har talat med dem som arbetar för att öka kvalitén på kaffet, för att därmed kunna få ett bättre pris. Och med dem som säljer till de alternativa marknaderna; Rättvisemärkt-, ekologiskt- och gourmetkaffe. Läs om Rogelio López och hans familj som bor i ett riktigt hus och till och med har skaffat bil, tack vare att det kaffe han säljer är Rättvisemärkt. Fler skulle kunna leva som han om fler valde Rättvisemärkt.

Vi har träffat bönder som har diversifierat sin produktion och på så sätt kan komplettera kaffeinkomsterna med andra inkomstkällor. Som Selina Santo, som nu odlar en mängd olika grödor och dessutom har djur. Läs också om organisationer som tar strid för kaffeodlarnas sak; som vill utveckla bondekooperativen så att de blir en motvikt till de mäktiga storbolagen. Och om odlarnas egna organisationer som ställer krav på Honduras regering och de transnationella kaffebolagen.

Odlarnas intresseorganisationer och de internationella biståndsgivarna är överens – kaffekrisen var ingen isolerad händelse, den var en del av den globala jordbrukskrisen, orsakad av orättvisa handelsregler och en orättvis maktfördelning mellan fattiga och rika. Möt Marvin Pouce på organisationen Cococh som tror att det enda som hjälper är att konsumenterna i den rika världen bojkottar de stora kaffebolagen. De krav och uppmaningar som Kooperation Utan Gränser förde fram i den första rapporten var vid uppföljningen 2005 på det stora hela fortfarande aktuella. Men sedan rapporten ”Rättvisa i din kaffekopp” lanserades hade det också hänt en del.

  • USA:s återinträde i ICO- En viktig orsak till att kvotsystemet kollapsade 1989 var att USA i protest hade lämnat Internationella Kaffeorganisationen (ICO), som administrerade avtalet. I september 2004 meddelade USA att man tänker gå in i ICO igen. Bakom beslutet ligger en omfattande lobbying från såväl ICO, den privata kaffesektorn och människorättsorganisationer. Kanske var det argument som den ökande knarkodlingen i Colombia samt den ökande illegala invandringen till USA – direkta följder av kaffekrisen – som gjorde att USA beslutade om återinträde.

Vad USA:s återinträde i ICO kan innebära är svårt att förutse. Att världens mäktigaste land – och största kaffekonsument – åter sätter sig vid förhandlingsbordet torde vara positivt. Men ett återinförande av en reglerad kaffemarknad kommer det inte att leda till, och faktum kvarstår att obalansen mellan tillgång och efterfrågan är fortsatt stor.

  • Uppförande koder- Under hösten 2004 offentliggjordes också ett dokument med så kallade uppförandekoder för kaffesektorn. Koderna har antagits efter förhandlingar mellan livsmedelsarbetarnas fackliga international (IUL) och kaffebranschen. De är ett initiativ för att försöka förbättra miljömässiga faktorer och arbetsvillkoren för kaffebönder och lantarbetare. Kaffebranschens jättar, Kraft, Nestlé med flera, har skrivit under kodavtalet. Initiativet välkomnas från många håll, men kritiker anser att uppförandekoder mest tjänar till att ge företagen en ansvarstagande image. Huruvida de verkligen tar ansvar kontrolleras inte. Man menar att koder inte kan ersätta sträng nationell och global lagstiftning eller starka lokala självständiga fackföreningar.
  • Priset stiger igen- I slutet av 2004, när denna rapport skrevs, var kaffepriserna sakteliga på väg uppåt igen. Medelpriset på världsmarknaden var i december 75 dollar, ett pris som inte skådats sedan februari 2000. Men man konstaterar ändå att den betalning odlarna får fortfarande är långt ifrån tillräcklig för att ge en rimlig levnadsstandard. Det stöder i sin tur påståendet att det inte handlade om en tillfällig kris utan ett djupare strukturellt problem.