Längs gatorna i Sundsvalls stenstad gapar allt fler tomma lokaler. Även i de som ännu lyser avtar folkströmmen allt mer. Istället dras den som till en magnet mot Birstas ständigt växande volymhandel. Bara ordet, volymhandel, tycker jag är absurt. Redan i benämningen är området stämplat med överkonsumtion. Det är inte bara i Sundsvall som stadskärnan töms i takt med att nya och utökade volymhandelsområden uppkommer i städernas utkanter. Fenomenet finns över hela Sverige. Men i skuggan av dessa varuhus står ännu de små och hållbara initiativen.
Förr var jag som vilken annan Svensson som helst. Behövde jag nya kläder åkte jag till Birsta. Ny mascara? Birsta. Nya skor? Birsta. Men så började jag läsa om klädindustrin; om vattendrag som förgiftas, enorma sopberg och överkonsumtion. Så småningom insåg jag att jag behövde bojkotta Birsta för att kunna konsumera mer hållbart och mer i linje med jordens resurser. Jag tänkte att jag skulle behöva köpa allt över internet. Var skulle jag ens hitta en ekologisk tvål i den här staden? Jag trodde att de enda vettiga second hand-butikerna fanns i Stockholm. Jag trodde att det var en myt att folk fyndade saker på Erikshjälpen. Jag trodde att det var osorterat och ofräscht, utan att någonsin själv varit in där. Dagen jag med stor skepticism faktiskt klev in genom dörren insåg jag genast att mina fördomar var fullkomligt felaktiga. Så felaktiga, att om jag numera behöver ett nytt klädesplagg är Erikshjälpen på Köpmangatan det första stället jag går till. Ja, innan pandemin vill säga.
Nu mer än någonsin är det viktigt att vi stöttar våra lokala hållbara verksamheter. De är en förutsättning för att vi även i framtiden ska kunna konsumera hållbart. Men varför skriver jag om det här mitt under rådande pandemi? Det är väl ingen som går ut och handlar nu? Förhoppningsvis inte, men om du ska ut och handla, så vill jag att du ska veta att du kan handla hållbart. Sundsvall rymmer många gröna smultronställen som bara väntar på att bli upptäckta.
Nu är gatorna tomma. Längs Storgatan är butiker släckta, lokaler tömda. Våra små och lokala verksamheter kämpar för att hålla sig flytande. Och när vi tagit oss igenom den här pandemin och kommer ut på andra sidan vill jag inte stå där utan. Utan att kunna äta på en KRAV-märkt restaurang. Utan att kunna klippa mitt hår på en ekologisk frisörsalong. Utan att kunna köpa ekologisk tandkräm eller fynda en tekopp second hand. När vi står där i efterdyningarna av covid-19 vill jag att Sundsvalls hållbara verksamheter ska stå där med oss.
Alva Danielsson
Tilda Tromö
Redaktörer Ekoguiden Sundsvall
