Världen stannar upp. Utsläppen minskar. Stressen kanske både avtar och ökar, beroende på om vi känner oss rädda och oroliga eller inte. Jorden kan andas. Vi går inom, och kanske upptäcker vi vårt egna andetag igen. Eller så jagar vi det, i strävan efter att allt ska återgå. Återgå till vadå? Vill vi verkligen att allt ska återgå till ”business as usual”?
Vi fick höra att det inte var möjligt att stanna upp allt, minska på utsläppen och ställa om vår livsstil i den snabba takt som krävs, det var helt otänkbart. Vi måste behandla klimatkrisen som den kris den är, säger Greta Thunberg. Det har hon rätt i. Hade vi gjort det, hade vi tvingats till där vi är idag. Dit vi tvingats på grund av en pandemi. Ett virus som inte är något annat än vidrigt. Hon har sagt: ”Jag vill att ni ska få panik”. Jag förstår varför, för det hade framtvingat de nödvändiga förändringarna. Vi har sett hur rädslan för viruset och hur den paniken fört oss hit. Men att nu fortsätta stanna och vara i rädsla, oro eller panik låser oss. Blockar kreativiteten. Lösningstänket.
Vi har en möjlighet nu. En hemsk orsak har kanske fört med sig en ”blessing in disguise”. Vill vi verkligen återgå till samma slit och släng-mentalitet vi levt i innan? Har vi inte upptäckt andra värden, nu när vi haft möjlighet att upptäcka oss själva igen? När ekorrhjulet stannade, vad fann du då? Jag fann min röst. Den där inre som klingar starkt och tydligt om vad jag resonerar och inte resonerar med. Den har funnits där hela tiden, men jag har inte varit lika närvarande i att lyssna på den som jag är nu.
Vilket samhälle vill vi leva i?
Det är inte en fråga kring om, utan om när vi behöver omstrukturera det ekonomiska system vi lever efter idag. Planeten har sin gräns. Alltså har vi det också. ”Frågan är om vi tar chansen att nu ställa om frivilligt innan vi tvingas till det när ekosystemet kollapsar?” läste jag idag. Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Cirkulär konsumtion och produktion är en viktig nyckel. Jag ser ett samhälle där vi tar vara på de positiva insikterna vi får av rådande situation. Där vi vårdar och värnar om varandra lika mycket som de resurser vi använder, och jorden vi bor på. Självledarskapet har aldrig varit tydligare än i denna stund, på så många plan.
Konsumentkraften
Konsumtion i sig är inte något dåligt, det handlar om hur vi konsumerar. Det handlar om huruvida vi överkonsumerar saker vi egentligen inte behöver, som vi inte har råd med om man i kostnaden tar in alla aspekter av de effekter det för med sig. Det vill säga, – det verkliga priset.
Från konsument till cir:ku:lent
Vi har en enorm möjlighet nu. En fantastisk chans att frivilligt #flattenbothcurves. Så fråga dig själv; vilket samhälle vill du leva i? Vilka lösningar ser du? Vilken framtid vill du vara medskapare till?
Har du hittat din röst? Den du använder varje gång du konsumerar. Den är viktigare nu än någonsin.
/Alexandra Davidsson, Generalsekreterare
