Det drar en vind över Sverige just nu och den vinden bär dofter av tomatplantor, frilandsgurkor och sommarmorötter. Pallkragar radar upp sig i trädgårdarna, helst väl synliga och rödmålade på en flisbädd där prydnadsbuskarna tidigare stod. Stadsodlingar, fönsterfarmar och ätbara, grönskande balkonger pryder våra innerstäder. Ernst anlägger köksland på bästa sändningstid och Fastighetsbyrån påstår att en köksträdgård ökar attraktionsvärdet vid villaförsäljningar. Köksträdgården i alla dess former har helt enkelt lämnat sin undanskymda plats på bakgårdarna och blivit en av de senaste heta ekotrenderna.

Kanske är du en av dom som blivit biten av odlingsflugan och glatt drar upp chokladsmakande chilifrukter från eget frö, sår tidiga vårprimörer i varmbänk eller äntligen får äta av dina alldeles egna, solvarma jordgubbar som lyste med sin frånvaro på midsommar. Kanske är du tvärtom måttligt road av, eller rättare sagt våldsamt trött på, vänner som inte kan sluta att prata om täckodling, statusen i växthuset eller hur det går med bladlössen. Oavsett intressenivå så är köksträdgårdens återkomst ett fenomen värt att titta närmare på.

Den stigande popularitet må kallas en trend, men ur ett historiskt perspektiv, där man betänker att människan genom alla tider använt sina odlingskunskaper för att framställa föda, får man nog se minskningen av den småskaliga grönsaksodlingen som en tillfällig trend istället. Den industriella odlingens framväxt och dominans under 1900-talets senare hälft och in på 2000-talet gav ett minskat behov av privata odlingar tack vare tillgång till billiga grönsaker i butikerna. Den gav plats i trädgårdarna åt växter som enbart odlas för sin skönhets skull och kunskapen om att sköta sin egen täppa hoppade över några generationer. Även handelsträdgårdarna, som tidigare funnits i utkanterna av de flesta större städerna, minskade drastiskt i antal under samma period liksom de småskaliga jordbruken. Vi lärde oss under åren att äta hur mycket vi ville, av vad vi ville, när vi ville, hur ofta vi ville utan att sätta ett enda frö i jorden själva.

Idag med facit i hand inser allt fler att priset vi får betala för våra billiga, ständigt tillgängliga grönsaker inte är värt det. Det industriella jordbrukets användning av konstgödsel och giftiga kemikalierna ger inte bara stora skördar utan förgiftar också arbetare, vårt vatten och vår jord, bidrar till klimatförändringar och hotar den biologiska mångfalden. Att odla egna grönsaker har, utöver att vara en rolig, givande hobby i sig, blivit ett sätt att minska på utarmningen av vår planet och ta ansvar för sin konsumtions biverkningar.

Om du inte har intresse av att odla så finns det såklart ändå saker som du kan göra för att bidra till en hållbarare utveckling: Konsumera mindre kött och mer grönsaker, välj ekologiska, gärna närproducerade alternativ där du kommer i kontakt med producenten och ät efter säsong. Om du däremot har upptäckt lyckan i att jorda ner dina händer så grattis! Det sägs att att anlägga en trädgård är det bästa sättet att få ett lyckligt liv. Jag tror på det.

 

Text: Elin Iderström
14 juli 2014
Tags: