Klimatpolitik

Sammanfattning: IPCC-rapporten

Climate Change 2021: The Physical Science Basis (Den naturvetenskapliga grunden)

9 augusti, 2021

Klimatförändringarna är utbredda, snabba och intensifierande och forskare observerar nu förändringar i jordens klimat i varje region och i hela klimatsystemet, säger IPCC:s sjätte stora kunskapsutvärdering som för första gången tillskriver de mänskligt inducerade klimatförändringar som en viktig drivkraft för de senaste årens naturkatastrofer så som skogsbränder, stigande havstemperaturer och förlust av permafrost på norra halvklotet .

Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC) är FN:s mellanstatliga klimatpanel som sammanställer och bedömer det rådande kunskapsläget relaterad till klimatförändringar, konsekvenser, sårbarhet och möjliga lösningar. Detta görs bland annat i form av rapporter med hjälp av underlag från tusentals forskare och experter världen över. Den nästan 4000-sidiga rapporten skriven av ca 230 författare är en omfattande sammanställning av det rådande vetenskapliga kunskapsläget kring klimatmätningar, klimatsystemet, klimatmodeller och scenarier. I rapporten hänvisas till över 14 000 vetenskapliga artiklar.

– Det är otvetydigt att mänsklig påverkan har värmt upp atmosfären, havet och landområdena. Omfattande och snabba förändringar har inträffat i atmosfären, havet, kryosfären och biosfären.

– Den senaste tidens omfattning på förändringar i hela klimatsystemet och nuvarande tillståndet av flera av dess aspekter saknar motstycke många århundraden till många årtusenden tillbaka i tiden.

– Mänskligt orsakad klimatförändring påverkar redan många väder- och klimatextremer på hela jordklotet. Sambandet mellan observerade förändringar i extremer som till exempel värmeböljor, skyfall, torka och tropiska cykloner, och hur de påverkas av mänsklig klimatpåverkan, har stärkts sedan AR5 (IPCCs rapport 2018).

– Ny kunskap om klimatprocesser, evidens relaterad till tidigare klimatperioder (paleoklimat) och klimatsystemets respons på ökande strålningsdrivning leder till en bästa uppskattning av klimatkänsligheten på 3°C.

– Den globala medeltemperaturen kommer att fortsätta att öka minst till mitten av 2000-talet i samtliga utsläppsscenarier som har beaktats i denna rapport. En global uppvärmning på 1,5°C och 2°C kommer att överskridas under 2000-talet om inte kraftiga utsläppsminskningar av koldioxid och andra växthusgaser görs under de närmsta årtiondena.

– Förändringar i klimatsystemet blir större i takt med ökande global uppvärmning. Det inkluderar ökningar i förekomst och intensitet hos värmeextremer, marina värmeböljor, skyfall, jordbrukstorka och ekologisk torka i en del regioner, andelar intensiva tropiska cykloner samt minskningar av havsisen på Arktis, snötäcken och permafrosten.

– Fortsatt global uppvärmning beräknas ytterligare intensifiera den globala vattencykeln, inklusive dess variabilitet, global monsunnederbörd samt svårighetsgraden av våta och torra händelser.

– Många förändringar som beror på tidigare och framtida utsläpp av växthusgaser är oåterkalleliga för tidsperioder på århundraden till årtusenden, detta gäller särskilt förändringar i haven, istäcken och den globala havsnivån.

– Naturliga klimatpåverkande faktorer och klimatsystemets interna variabilitet kommer i varierande grad att förstärka eller motverka den fortsatta antropogena klimatförändringen, särskilt i närtid och på regionala skalor, men den har inte någon större effekt på den globala uppvärmningen i ett längre perspektiv.

– Med en global uppvärmning beräknas samtliga regioner på jorden i allt högre grad uppleva flera och samtidiga klimatförändringar som är direkt relevanta för påverkan på samhällen och ekosystem (”climatic impact-drivers”, CIDs). Förändringar i många CIDs blir mer omfattande vid en 2 °C global uppvärmning jämfört med 1,5 °C.

– Händelser med låg sannolikhet som till exempel kollaps av istäcken, plötsliga förändringar i havscirkulationen, vissa sammansatta extremhändelser och uppvärmning som är betydligt större än det utvärderade mycket sannolika intervallet för framtida uppvärmning kan inte uteslutas.

– Ur ett naturvetenskapligt perspektiv så kräver ett begränsande av den antropogena globala uppvärmningen till en viss nivå, att minst netto noll koldioxidutsläpp uppnås tillsammans med kraftiga minskningar av andra växthusgasutsläpp. Omfattande, snabba och varaktiga minskningar av metanutsläppen skulle också motverka den uppvärmningseffekt som uppstår när aerosoler minskar i atmosfären och bidra till bättre luftkvalitet.

– Scenarier med låga eller mycket låga utsläpp av växthusgaser kommer inom några år att leda till märkbara effekter på växthusgashalter och aerosoler i atmosfären samt luftkvalitet, jämfört med scenarier med höga och mycket höga utsläpp. Under dessa kontrasterande scenarier, skulle skillnader i den globala temperaturökningen bli urskiljbara från den naturliga variabiliteten inom cirka 20 år, och över längre tidsperioder också för många andra klimatindikatorer som är direkt relevanta för klimateffekter (mycket troligt).

IPCC rapporten (engelska)

Sammanfattning SMHI (svenska)

Sammanfattning: Klimatpolitiska rådets rapport 2021 

25 mars 2021

Klimatpolitiska rådets utvärdering av regeringens samlade politik under år 2020 i förhållande till de klimatmål som riksdagen och regeringen har beslutat. Årets rapport särskilt fokus på regeringens politik under coronakrisen och hur kris- och återhämtningspolitiken påverkar möjlighterna att uppnå de klimatpolitiska målen.

Utsläppsminskningen 2019 var 2,4% (6-10% är målet för att nå noll nettoutsläpp 2045). Utsläppsminskningen 2020 var historiskt stor (till följd av restriktioner osv) men ändå inte tillräckligt för att vara i linje med den utsläppsminskning som behövs varje år för att temperaturökning ska hållas under 1,5 grader. Takten på klimatomställningen för långsam och politiken inte tillräcklig för att nå klimatmålen.

 

Politik under coronakrisen

Globalt sett har världens regeringar beslutat om ekonomiska stimulansmedel på 14 tusen miljarder dollar under coronakrisen. Hur dessa stimulanspengar används har möjlighet att påverka klimatomställningen både i en positiv och negativ riktning. Rådets analys är att endast en tiondel av vår regerings återhämtningsinsatser bidrar också till att uppnå de klimatpolitiska målen. Även om resterande 90% inte aktivt motarbetar klimatomställningen, så bidar de heller inte. Här anser rådet att kraven behöver vara större för att leda till den gröna omställning som behövs. Det är främst de långsiktiga återhämtningsinsatserna och reformerna som behöver användas till att driva klimatomställningen.

Coronakrisen har lett till snabba och omfattande beteendeförändringar – politiken bör stödja sådana förändringar som kan bidra positivt till klimatmålen och motverka negativa effekter. (ex resmönster, digitala möten, regler för mer effektivt lokalutnyttjande och effektivare logistik vid e-handel). Negativa beteendeförändringar som behöver är ex minskat kollektivt resande. 

Preliminära siffror visar att de dagliga globala utsläppen som mest låg ca 17% under genomsnittet de senaste åren till följd av pandemin. Detta som följd av restriktioner, rekommendationer och ekonomisk nedgång. Sett över hela året 2020 så uppskattas koldioxidutsläppen globalt sett 2020 ha varit ca 6-8% lägre jämfört med 2019. Största observerade minskningen för ett enskilt år och ungefär den minskning som behövs varje år för att tempökningarna ska hållas under 1,5 grader. Dock har temporära utsläppsminskningar i sig obetydlig effekt på jordens tempförändringar. Först när nettotillförseln av växthusgaser till atmosfären blir noll eller negativ finns förutsättningar för att uppvärmningen ska avstanna.

 

Klimatpolitiska handlingsplanen

Corona bedöms inte ha bromsat regeringens genomförande av den klimatpolitiska handlingsplanen. Dock är den svårbedömd då den är diffus, saknar tidsangivelser och ingen tydlig återrapportering har skett, vilket klimatpolitiska rådet ser som problematiskt. Rådets egen utvärdering bedömer att regeringen arbetar aktivt med genomförandet av planet i god takt. Deras (rådets) bedömning är att planen har möjlighet att minska utsläppen av växthusgaser med ca 2-2,5 miljoner ton till år 2023. Däremot är takten i klimatomställningen fortfarande för låg och de beslut som tagits är inte tillräckliga för att nå klimatmålen. Effektbedömningen i klimatredovisningen från regeringen kan förbättras och bör presenteras i samband med beslut, inte i efterhand. 

Utsläppssektorerna: inrikes transporter, industri, el och uppvärmning, jordbruk står tillsammans för över 80 % av Sveriges totala utsläpp. Omställningen till noll nettoutsläpp av växthusgaser till mitten av århundradet kommer att kräva omfattande investeringar, bla i fossilfria energisystem, transporter och industriproduktion, liksom hållbar markanvändning. En grundläggande utmaning i alla sektorer är ökad resurseffektivitet och övergången till en mer cirkulär ekonomi.

Klimatpolitiska rådets rapport 2021

 

Sammanfattning: The nine boundaries humanity must respect to keep the planet habitable

Artikel Mongabay av Claire Asher, 2021-03-31.

Allt liv på jorden är beroende av att våra biokemiska system hålls i balans. Forskare har identifierat nio planetära gränser som inte får överskridas om vi vill säkerställa våra samhällen: klimatförändringar, förlust av biologisk mångfald, försurning av haven, uttunning av ozonlagret, aerosolförorening i atmosfären, färskvattenanvändning, biokemiska flöden av kväve och fosfor, förändring av markanvändning, utsläpp av nya kemikalier. Dessa processer är essentiella för att hålla jordens atmosfär, hav och ekosystem i en delikat balans för att mänskligheten ska överleva. Denna balans ruckas av människor pga snabb befolkningstillväxt och ökad konsumtion.

 Vi befinner oss redan utanför säkra gränser för åtminstone fyra av nio system: klimatförändringar, biologisk mångfald, förändring av markanvändning och biokemiska flöden (kväve and forsfor). Bästa sättet att förhindra att överträda gränserna är enligt forskare att ställa om vår energiförsörjning och livsmedelssystem. Det finns tyvärr ingen evidens för att vi reverserat kursen mot oåterkalleliga ”tipping points” sedan 2015 utan snarare finns det stark evidens för att vi är mitt i en global massutrotning. – Enligt IPBES (2019) rapporterade att 25% av växter och djur som utvärderades (totat 1 miljon arter globalt) riskerar utrotning.

 Smältandet av Grönland och Västra Antarktis har accelererat sedan 1990. I dessa utsatta istäcken finns tillräckligt med vatten för att öka havsnivån med 65 meter. Men det är inte bara ökad havsnivå utan influx av nytt sötvatten kan förändra havsströmmar och även världens klimat. Andra tecken på att vi närmar oss en tipping point för klimatförändringar är ökad frekvens och allvarlighetsgrad av torka, värmevågor, stormar och tropiska cykloner. Detta ger särskilt negativ effekt på ekonomi och hälsa för de mest utsatta.

Det är mycket forskare ännu inte förstår i det komplexa samspelet mellan de olika systemen. Rockström säger att även om vi lyckas ta tillbaka klimatsystemet till ett säkert operating space finns det risk att så mycket förändringar har skett i systemet att planeten redan bestämt sig för en ny ”pathway” som inte är förenligt med mänskligt liv.

 Om vi ska styra om planeten från ett förödande scenario är prio att fasa ut fossila bränslen en nyckelprioritet. Men ännu mer pressande/pressing är att ändra vårt livsmedelssystem. Livsmedelssystemet är ansvarig för 25% av utsläppen av växthusgaser och största pådrivaren för förlust av biologisk mångfald, största orsaken till förändrad markanvändning, en av de största förorenarna av kväve och fosfor och kräver stora mängder färskvatten samt försurning av haven. Alltså stor påverkan på sex av nio planetära gränserna. De kommande 12 månaderna är ett gyllene tillfälle för den globala gemenskapen att komma samman och komma överens om prioriteringspolicys för att på lång sikt skapa stabilitet på jorden.

The nine boundaries humanity must respect to keep the planet habitable