Mellan 5 och 13 miljoner ton plast hamnar i havet varje år. Samtidigt återvinns cirka 9 procent av all världens plast. En plastpåse tar cirka 20 år att bryta ned i naturen, medan till exempel en PET-flaska tar betydligt längre tid. Att detta skapar problem för både människa och miljö råder det få tvivel om. Men i takt med att nedskräpningen har ökat så har även naturen börjat anpassa sig till att bryta ner plasten. Men det är en långsam process.
Mikroorganismer lär sig bryta ned plastavfall
Plastföroreningarna har fått mikroorganismerna att anpassa sina levnadsvillkor och idag bär ungefär en fjärdedel av organismerna på potentiella plastnedbrytande enzymer. En studie vid Chalmers Universitet har påvisat den potential som bakterier har för att bryta ned plast. I studien har de analyserat den sammanslagna arvsmassan från naturens alla mikroorganismer och dess potentiella gener för att producera det enzym som kan bryta ned plast.1 Forskarna fann att på de platser där det fanns mycket skräp, där fanns också den största mångfalden av plastnedbrytande enzym, vilket tyder på ett mikroorganismerna anpassar sig till den ökade nedskräpningen.
Plastätande larver
Det är inte bara mikroorganismer som bryter ned plast. Sydkoreanska forskare har hittat en skalbaggslarv som verkar kunna leva på att bara äta frigolit (EPS) då en specifik bakterie (Serratia) i larvens mage ökar i samband med att larven äter frigoliten. Detta gör att forskarna drar för sannolikt att denna bakterie spelar en viktig roll i att kunna bryta ned plast.
Dessa upptäckter skapar förhoppningar om nya möjligheter till nedbrytningen av plast. Plastnedskräpningen är ett växande problem världen över och mikroorganismer och skalbaggslarver är inte lösningen på problemet, men möjligtvis ett litet steg i rätt riktning.
Om du vill veta mer om plastens miljöpåverkan kan läsa mer om det här. Läs hur man källsorterar plast här.
