I fredags träffade vi Katarina Johansson som har skrivit boken Den onda badankan – ditt barn och de osynliga gifterna. Hon berättade bland annat hur det kom sig att hon skrev boken och hur hon gör för att undvika farliga kemikalier.

Kan du berätta lite om dig själv?

Jag heter Katarina Johansson, kommer från Småland. Har ett ganska brokigt CV med massa olika saker på men den röda tråden är kommunikation, barn och miljö. Jag har också hållit på mycket med dokumentärfilm.

Jag kom in på kemikalier via min första bok Badskumt. När den kom ut, samtidigt som min första son föddes, hade jag väldigt bra koll på vad jag hade i badrumsskåpet men jag hade bara ett hum om de andra kemikalier som finns i hemmet som till exempel i leksaker, kläder, skor och så vidare.

Då började jag helt enkelt göra research av eget intresse, sen insåg jag att det fanns en massa information, att det var något som inte diskuterades i samhället och att jag ville sprida vidare informationen som jag samlat ihop och lyfta debatten, då började jag skriva Den onda badankan. Jag ville göra fler människor uppmärksamma på problematiken.

Var det svårt att hitta information?

Jag tycker inte att det var svårt att hitta information, det finns på svenska myndigheters hemsidor, miljöorganisationers hemsidor och även andra länders som Danmarks myndighets hemsida där det finns väldigt mycket information.

Vad tycket du är svårt att tänka på som privatperson?

Jag tror att många litar på att det som finns på marknaden är säkert, att saker som är anpassade för barn måste vara totalt säkra. Jag tror inte att alla tänker på att det faktiskt fallerar ganska ofta i säkerheten vad det gäller de sakerna. Jag tror att medvetandenivån har ökat men att det finns många kvar som litar på att allt är kontrollerat och okej.

Hur gjorde du för att minska kontakten med farliga kemikalier hemma?

För det första blev jag en kräsen konsument. Jag blev också en liten konsument eftersom jag inte köper så mycket saker. Att inte falla in i den här ”konsumtionssnurran” och tro att man behöver massor med saker och istället tänka efter på vad som verkligen behövs och köpa de sakerna i bättre kvalitet.

Vad är det viktigaste att tänka på när man köper kläder till barn tycker du?

Barnkläder köper jag gärna begagnat, främst bomullskläder, regnkläder brukar jag kolla upp om de innehåller PVC och liknande. Det är både billigt, kemikaliesmart och miljösmart. I kemikaliehänseende har begagnade kläder tvättats många gånger och då innehåller de inte lika många kemikalier som nya kläder.

Ibland syr jag om. Istället för att köpa dyra ekobomull-lakan, har jag tagit gamla urtvättade lakan och sytt om till barnlakan. Jag har gjort egna ekologiska kuddar genom att köpa ekologisk ull som jag har stoppat kuddarna med, det blir billigt och bra. Det behöver inte alltid bli dyrare att vara medveten.

När det gäller regnkläder kan man välja galonkläder men då ska man välja bort PVC, vilket var vanligt i regnkläder förr och som fortfarande finns på marknaden. Det är bättre att välja polyuretan som är det vanligaste nu för tiden. Det är ett bättre alternativ om det ska vara vattentåligt, det minst dåliga.

Hur gör du nu till Halloween med utklädnad?

Det är första gången min son ska klä ut sig, de ska klä ut sig hos dagmamman. Så det är egentligen första gången jag har satt mig in i det.

Man får försöka vara lite kreativ helt enkelt och titta vad som finns hemma. Min son han får bli ett troll till exempel, det är väldigt tacksamt eftersom jag inte är så bra på att sy. Jag har tagit en gammal frottéhandduk som jag sytt på lite tyglappar och sen smutsat ned med kaffe. Sen tog jag ett par gamla strumpbyxor som jag flätade en svans av.

Här hittar du Katarinas blogg Den onda badankan.

Tags: