1300 internationella deltagare, de flesta med en hälsovårdsbakgrund, deltog i ”Global Health- beyond 2015” , en konferens vid Stockholm Waterfront Congress Centre som hölls torsdagen den 4:e april.

Bakgrunden till konferensen var UN Millennium Development Goals, som världens länder kom överens om år 2000 och som strävar efter att bekämpa extrem fattigdom, orättvisa och att förbättra den globala hälsan. Målet med konferensen var att öka medvetenheten om de stora frågorna när det gäller global hälsa, globaliseringens betydelse för hälsan i världen, dess konsekvenser och vad vi kan göra för att påverka utvecklingen.

Min största insikt var att världens välbefinnande och människors hälsa är sammankopplat på ett komplext vis. Även om det inte är någon nyhet för mig att vi är beroende av vår miljö skakas jag om av att det faktiskt finns fakta som visar att vi redan drabbas av förändringar i klimatet.

Vi tar det från början: för att fattigdom skall minska måste hälsan bli bättre och hälsan är ju en grundläggande mänsklig rättighet så väl som tillgänglig hälsovård för alla. Tyvärr är vi fortfarande långt bort från det. Förebyggande åtgärder är också en extremt viktig aspekt för att nå detta mål. Inte bara för utvecklingsländer utan även för västvärlden som visas genom en ökning av icke-kommunicerbara sjukdomar t.ex. cancer, hjärtsjukdom och andra livsstilssjukdomar.

Medan vissa säger att ekonomisk tillväxt skapar pengar som behövs för att förbättra den globala hälsan, säger andra att hälsan måste komma först för att ekonomin skall blomstra. Det finns en tydlig koppling mellan ett högre BNP och fler friska levnadsår. Men enligt huvudtalare Johan Rockström från Stockholm Resilience Center är fortsatt tillväxt inget alternativ om vi vill bevara en stabil och förutsägbar miljö, i vilken vi kan trivas och vara friska. Observationer (inga teoretiska modeller!) visar att den mänskliga utvecklingen påverkar vår biologiska och geofysiska miljö med negativa effekter på biologisk mångfald, väder/klimat och luftkvalitet.

Att en global temperaturökning har konsekvenser råder det förhoppningsvis inga tvivel om idag. På konferensen kom det fram att även en till synes liten ökning av temperaturen med 0.8°C har ett stort inflytande på spridningen av infektionssjukdomar, skadedjur och grödsjukdomar, förekomst av värmeböljor och torka samt livsmedelsförsörjning. Även om artikeln av Hansen et al som påvisar detta tydligt ligger för granskning och därmed inte kan räknas som vetenskapligt understödd forskning än så ger det perspektiv. Idag saknar 380 miljoner människor tillgång till dricksvatten, något som är absolut nödvändigt för bra hälsa. Ett annat faktum är att vi kommer vara 9 miljarder människor på jorden och den största delen av tillväxt kommer att ske bland de fattigaste länderna. Om vi tycker det är svårt att reda ut nuvarande problem med vatten och mat, vågar jag inte att tänka på hur vi ska hantera allt när jorden överraskar oss med fler oväntade naturkatastrofer som översvämningar och torkor.

Något jag personligen tidigare inte tänkt på är kopplingen mellan säkerhet och hälsa. För hälsa behövs fred och stabilitet men människor är inte beredda att stå ut med extrema svårigheter och fattigdom för evigt. Resultatet av detta är en ökning av uppror på flertalet ställen runt om i världen.

Efter konferensen kände jag mig lite överväldigad. Bland annat av att ännu tydligare se hur komplext och ihopkopplat allt är. Det finns så mycket vi måste göra och det snabbt. Men jag kände mig också inspirerad och stärkt. Allas budskap var tydligt: det finns inga bevis på att vi inte kan hinna reda ut våra problem, att vi inte kan klara av att kombinera våra handlingar för mänsklig utveckling, hälsa och miljöförändringar, och få en stabil miljö som ger oss grunden för att bekämpa världens orättvisor när det kommer till hälsa och fattigdom.

När det gäller klimatet finns det fortfarande tid att agera men vårt fönster av möjligheter är smalt. Kanske är vi den sista generationen som kan avvärja permanenta förändringar i vår miljö som i sin tur kanske inte kan motverkas med ny teknologi.

Vad som behövs är mod, handling, kreativitet och engagemang. Det behövs bättre kommunikation mellan forskarna och politikerna. Samtidigt måste de luckor som finns mellan forskningsvärlden och faktiskt genomförande fyllas. Politikerna må agerar på fakta, som miljöminister Lena Ek sa under konferensen, men de behöver också stöd från oss medborgare för att ta beslut. De besluten kan betyda vissa uppoffringar för oss alla. Vad som behövs är viljan och mod att engagera sig för att nå långsiktiga mål. Individer kan också hjälpa till att påverka utvecklingen av den globala hälsan på olika sätt, bland annat genom medvetna val som konsument. Mindre kött i våra måltider leder inte bara till hälsofördelar utan minskar också trycket på vår hälso- och sjukvård, liksom på vår miljö. Mindre tryck på hälso- och sjukvården frigör pengar som kan användas till forskning, bistånd eller för att motverka klimatförändringar.

Sverige måste ta en aktiv roll i att förbättra den globala hälsan. Landet har legat i framkant när det gäller jämställdhet och hållbarhet, och världen tittar på oss hur vi hanterar problem. Däri ligger också ansvaret. Inte bara på politisk nivå utan också på individer – som på dig och mig.

Igen har jag fått det bekräftat att vi alla kan göra något. Och att vi alla bör göra något. Frågan är bara vad. Själv ska jag fortsätta dra mitt strå till stacken, bland annat när jag står där i matbutiken och ska välja vad jag ska stoppa i mig. Samtidigt väljer jag vems vatten som gått åt, vem som producerat och hur jag vill att just mitt ekologiska fotavtryck ska se ut.

 
Tags: