I gästkrönikan uppmanar Johanna Nilsson oss att skriva på Slowfashion-uppropet på tvåårsdagen av den tragiska olyckan som hände på Rana Plaza i Bangladesh. Johanna Nilsson driver sedan 2009 smyckesmärket JohannaN som skapar smycken i mötet mellan norrländsk design och thailändsk hantverkshistoria med kvalitet, service och transparent produktion i fokus. Johanna har mer än 10 års erfarenhet av rättvis handel och hållbar utveckling.

Fashion Revolution Day – vem har sytt dina kläder?

Den 24e april är det Fashion Revolution Day som handlar om att lyfta fram personerna i produktionskedjan och att ställa frågan ”Who made your clothes?”. För två år sedan, den 24 april, rasade fabriksbyggnaden Rana Plaza i Bandgladesh och över 1100 personer miste livet. (Mer i denna artikel i DN).

För frågan om produktionsvillkor inom textilindustrin är lika brinnande aktuell som när jag för tio år sedan började mitt engagemang genom Röda Korsets Ungdomsförbund och nätverket Rena Kläder. Mycket händer, saker blir bättre men det går för sakta. För 10 år sedan var det alltså exakt samma frågor och problem som stod på agendan: löner som inte går att leva på, vansinnigt långa arbetstider, dålig arbetsmiljö, bristen på facklig organisering osv osv. Och det är inte ok.

För mig är detta en fråga om solidaritet och jämlikhet. Det kunde ha varit jag. Jag som arbetade på Rana Plaza eller någon av dess grannfabriker – och skulle jag i sådana fall inte velat ha en säker arbetsmiljö? En lön som går att leva på? Rätten att få vara medlem i ett fackförbund? Och ett arbete som inte gör mig sjuk?

Det som möjliggör att dessa problem kvarstår är att vi om och om igen röstar med plånboken. Vi – konsumenter och företag – skapar indirekt dessa problem genom det system som idag används för produktion och inköp inom modeindustrin. Idag produceras det otroliga mängder kläder: modets fyra säsongskollektioner är idag utbytta till nyheter varje vecka. Sommarrean börjar innan midsommar och mellandagsrean smygstartar under julhandeln. Vi handlar kläder till otroligt låga priser: en tshirt för 79 kr är idag mer av en standard än ett bra erbjudande.

Klädbranschen går fort, riktigt fort. Och det är också det som gett upphov till uttrycket ”fast fashion” (snabbt mode). ”Fast fashion” sammanfattar hela industrin: slit-och-släng och snabb konsumtion. Tshirten för 79 kr räknar ingen med att den ska hålla mer än några tvättar.

Och detta sätt att konsumera mode skapar ett system av att inget modeföretag (i princip) äger sin egen fabrik utan istället arbetar man med kortare kontrakt – vid minskad försäljning eller om fabriken inte sköter sig är de lätta att säga upp. Det, tillsammans med korta produktionstider, skapar en stress hos fabriksägaren som gör att det är lätt att pressa de anställda att jobba hårdare och längre dagar.

Att skära i kostnader, vilket inkluderar löner, blir också en naturlig följd av detta och till detta ska sägas att många länder har en lagstadgad minimilön som ligger långt under vad som egentligen är en levnadslön. Detta av konkurrenskäl – många länder vill ha textilindustrin: det skapar jobb och ofta också skatteintäkter, och genom att erbjuda lägre kostnader än andra länder kan regeringar och stater attrahera globala företag (Detta fenomen är också känt som ”race to the bottom”).

Det finns inget enkelt sätt att lösa alla dessa problem. Det är jag den första att erkänna. För tyvärr är inte lösningen att modemärken betalar mer i lön per anställd, utan allt är oerhört mer komplext än så. Men en början är att sakta ner – leva, tänka och verka mer utifrån Slow Fashions principer. ”Slow fashion” (långsamt mode) är motsatsen till ”fast fashion” och handlar om långsiktighet. Att prioritera kläder utifrån kvalitet, att de är tillverkade under schyssta villkor och där allt är vackert: från tillverkning till utseende. Och det är något som vi alla som såväl konsumenter som modeföretag kan tillämpa mer.

På fredag den 24:e april, på tvåårsdagen av Rana Plaza, lanserar jag Slow Fashion-uppropet: en infografik och film för att förklara vad som skapat den onda cirkel som modeindustrin brottas med men också hur vi som konsumenter kan leva mer hållbart och eftertänksamt. Genom att skriva på Slow Fashion-uppropet lovar du dig själv det här: Jag vill sakta ner. Jag vill ta hand om mina kläder och uppskatta bra kvalitet. Jag vill oftare välja hållbart, lokalt och second hand. Jag vill hylla den personliga stilen och jag kommer att vara stolt över varje litet steg jag tar. Men det är också ett sätt att visa modeföretagen att medvetenhet är något som efterfrågas och att vi är beredda att rösta med plånboken. Tillsammans kan vi skapa den förändring vi själva vill se.

Och vad är väl bättre än att göra det med start på fredag? Var en del av Fashion Revolution Day genom att skriva under på www.slowfashionuppropet.se, sprid gärna vidare i sociala medier och låt detta bli början på något större. Detta för att synliggöra människorna bakom plaggen.

Johanna N driver även butiken JohannaN/Frejgatan 47 i Stockholm som är recenserad i Ekoguiden. Läs recensionen här.

Tags: