I mina drömmars värld tillhör jag de som aldrig slänger någon mat alls. Jag tar till vara på varenda liten smula i både kyl, frys och skafferi. Köper aldrig mer mat än vad som går åt. I slutet av varje vecka står vi där vid grytorna och trollar de mest fantastiska smakupplevelser på rester, toppat med lite prunkande basilika.

I själva verket har vitkålen skiftat till svartkål, fortfarande stor som en fotboll och upptar halva kylskåpet trots att jag både kokat soppa på den och låtit delar gå igenom rivjärnet. Den där ostbiten som skulle bli så bra till rest-rätten har ett grönt skimmer över sig och gurkan är både mjuk och blöt. Att hålla basilikan vid liv ser jag som en trollkonst andra förunnade.

Nyligen kom nya siffror på maten vi slänger i vårt avlånga land. Forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet uppskattar att 125 tusen ton av den mat som levereras till livsmedelsbutikerna slängs varje år. När maten väl burits hem går var femte matkasse rakt ner i soporna hemma hos oss konsumenter. Det innebär att vi behöver lägga till ca 674 000 ton mat som slängs om året. Bara i Sverige. Därtill kommer också maten som slängs i det offentliga köket, på restauranger och så vidare. Kort och gott galet mycket mat.

Förbipasserat bäst före-datum är ofta en anledning till att maten förpassas till soporna. Jag känner igen det själv. Till och med under studietiden envisades jag med att slänga mjölken så snart bäst före-datum närmade sig. Att bäst före-dagen i själva verket är en rekommendation från tillverkaren visste jag inte. Som så många andra stirrade jag mig blind på det tryckta datumet. Att göra en skillnad på bäst före-datum och sista förbrukningsdag var inte att tänka på.

Svenska Äggs vd har tidigare berättat att ägg håller två till tre månader om man har dem i kylskåpet med den spetsiga delen nedåt. På förpackningen står ett bäst före-datum på 28 dagar. Det vill säga knappt hälften av den tid som ägget borde hålla. Ett skämt ägg borde vi alla kunna urskilja, inte minst på doften som gör att de flesta av oss håller oss på behagligt avstånd. Än mindre skulle få för oss att stoppa det i munnen.

Vad hände med de där sinnena vi är utrustade med? Med lite sunt förnuft kommer man långt. Och med en näsa. Och inte minst med ett par smaklökar. Inte för att jag vet hur det ska hålla basilikan vid liv, men åtminstone delar av maten borta från soppåsen.

Alexander Clemenson, verksamhetsledare föreningen Medveten Konsumtion

Tags: