Efter andra världskriget så ökades produktionstakten gradvis för de flesta tillverkande industrier och mängden varor expanderade för varje år. Under de senaste två decennierna utvecklades vad vi idag kallar för Fast Fashion, på svenska översatt till Snabbt Mode. Vilket i praktiken innebär billiga kläder av låg kvalitet och snabba trendcykler. Det har lett till massproduktion och masskonsumtion i nivåer som aldrig tidigare skådats. Som också genererat till en ”köp- och släng”-kultur. Numera klassas textil- och modebranschen som en av världens största utsläppare, förorenare och resurskrävande industrier. Detta skulle inte vara möjligt om det inte vore att produktionen outsourcades till länder med billig arbetskraft och låga lagliga krav gällande hänsyn för människor och miljö. Vi betalar alla i slutändan ett högt pris för det snabba modet.
Modeindustrins stora fabriker och anläggningar tar anspråk på stora markytor och knuffar därmed undan för annan social verksamhet eller naturliv. Vid förstörelse av mark, vattenresurser och habitat för att främja produktion, finns en direkt inverka på vilda djurs förmåga att överleva. Djur och naturs överlevnad blir därför en viktigt fråga gällande upprätthållandet av biologisk mångfald av vilda djur och växter.
Billiga kläder behöver billiga material
Kravet på billiga kläder kräver i sin tur alltmer krav på billigt tillverkade material, såsom polyester som tillverkas av råolja och storskaliga bomullsplantage. Konventionell bomull kräver stora mängder vatten och bekämpningsmedel. Bomullsfibern odlas vanligtvis i varma geografiska områden där resurser som dricksvatten redan är en bristvara. Polyesterfibrer i textilier släpper ifrån sig mikroplaster under hela sin livslängd som hamnar i vattenmiljöer och naturen.
Eftersom kläderna är tillverkade av låg kvalitét är de inte menade att hålla under en längre tid. Den låga kvaliteten är en strategi för att företag ska kunna sälja stora volymer till ett lågt pris och uppmuntra till mer konsumtion. Textilt avfall i form av uttjänta eller otrendiga kläder som inte längre används slängs i häpnadsväckande volymer. Detta som ett direkt resultat av massproduktion och masskonsumtion. Kasserad textil hamnar vanligtvis antingen på soptippar eller bränns upp. Textil- och modeindustrin är en stor källa till koldioxidutsläpp för dess många och miljöbelastande produktionssteg samt transporter av varor över hela jordklotet.
Färgning och bearbetning av textiler
Textilfärgning och andra textila beredningar (såsom blekning eller applicering av syntetiska tillsatser för att ge tyget vissa karaktäristiska egenskaper) är väldigt vatten-, energi- och kemikaliekrävande. Om dessa processer inte hanteras korrekt kan de orsaka enorma hälso- och miljöfaror. Färgning och beredningsprocesserna kräver rent dricksvatten och släpper i värsta fall ut giftigt förorenat vatten. Utsläpp av kontaminerat avlopp är inte ovanligt förekommande när produktionen flyttats långt bort till länder som inte har råd med att anlägga reningsanläggningar. Eller tillräcklig ekonomi för att anläggningarna ska vara i gång. Giftiga tungmetaller som bland annat krom används vid garvning av läder och flera städer har förstörts på grund av läderindustrins utsläpp från fabrikerna till den lokala livsmiljön. Många konventionella kemikalier som fortfarande används inom textil- och läderindustrin (särskilt med produktion utanför EU) är hormonstörande, cancerogena eller allergiframkallande.
Kläder av animaliska produkter
För att tillverka ull, läder, skinn, dun och pälsvaror i snabb takt innebär det att djurs välfärd drastiskt försämras. Djurplågeri är snarare regel än undantag. Djuren trängs i trånga utrymmen under dåliga förhållanden i väntan på att deras päls, ull eller hud är färdig att användas. Senaste årtiondet har det setts nyhetsrubriker angående hur angorakaniners päls, fåglars dun och fårs ull dras av på ett plågsamt sätt. Djursorter avlas fram för att generera fin och mycket ull, och utsätts sen för smärtfyllda metoder som mulesing (en form av stympning). Även minkfarmar har kritiserats och oroas vara en risk för spridning av virus. Sist men inte minst sker illegal tjuvjakt och handel med exotiska djur, för bland annat deras päls och hud till väskor, skor och bälten. Eller ben och horn till accessoarer och prydnadsföremål.
Arbetsförhållanden
Som många säkert hört och läst om på nyheterna så tvingas textilarbetare jobba i förödande arbetsförhållanden. De arbetar för en låg lön i osäkra lokaler med risk för sin hälsa och säkerhet. Ojämställdhet och sexismen mot sömmerskor är alarmerande, i en bransch där majoriteten av de anställda är just kvinnor. Det snabba modet har i många års tid utnyttjat människor och förstör deras lokala natur genom utsläpp till luft, mark och vatten. Och många har inte längre tillgång till rent dricksvatten eller odlingsbar mark.
Många företag vill inte dela med sig om vilka underleverantörer som tillverkar deras produkter. Mest troligt eftersom de vet att produktionen inte görs på ett etiskt och/eller hållbart vis. Företag inom mode-, textil- och lädersektorn behöver jobba med att bli mer transparenta. De måste redovisa var och hur deras produkter tillverkas under de olika produktionsstegen i värdekedjan. För om inte vi betalar vad det egentligen kostar gör någon annan i produktionsledet det. Människor, djur eller natur. Det billiga, snabba modet kommer egentligen till ett väldigt högt pris. Är vi villiga att betala det?
STÖD OSS
