Den 1 mars 2014 var dagen jag tog en kött- och mejeriproduktfri månad, månaden jag valde att äta helveganskt. Många har undrat varför och svaret är egentligen ganska enkelt. Några veckor innan läste jag om Den stora Veganutmaningen och valde att diskret hänga på. Framförallt var detta för mig ett personligt experiment. Jag ville helt enkelt prova att vara vegan, vilka utmaningar som finns och vad som händer sedan. Sist men inte minst är jag en av alla som förespråkar en minskning av köttkonsumtionen. Både med hänsyn till klimatpåverkan och djurhållning. Därav utmanade jag min annars flexiterianska eller rättare sagt 5:2 klimatdietslivsstil till nya höjder. Det firades in med veganska semlor på kontoret, en succé utan dess like.

Att äta veganskt kan för många kännas radikalt. Jag undrar snarare om det inte är mer radikalt att stå med plakat utanför musikfestivalen Way Out West och skrika ut sin rättighet att snaska korv på festival? Eller den heta debatt som fördes då Nyköpings skolor införde köttfri måndag. Men ingen skriker och vrålar lika mycket när det bjuds på oekologisk välbesprutad frukt på förskolan.

Att välja bort allt från ko, fisk, fågel eller mittimellan är en av de demokratiska rättigheter vi som individer har. Att vara vegan kan vara en ståndpunkt i att all form av djurproduktion gått till överstyr, att det helt enkelt inte finns en annan väg. På samma sätt är det lika mycket ett aktivt val att inte välja alls, att låta ekorrhjulet snurra på som vanligt. Att välja bort den rättighet som jag som konsument har, finns inte på kartan för mig. Det är en häftig makt, den där “efterfrågan”. Det ska såklart mycket mer därtill, allt från politiska styrmedel till producentansvar, men tänk att vi får vara en viktig spelpjäs i arbetet mot en hållbar framtid.

Med lite finess och matlagningskunskap kan vem som helst leva gott med vegansk kost. Mitt begär efter ostbrickan eller pasta carbonara stillades med substitut som Cheezly, Hakon och äggfri pasta. Det är snarare utanför hemmet det blir svårt. Att jag blir erbjuden en pastarätt när jag frågar efter veganskt alternativ handlar nog främst om okunskap snarare än ignorans. Att pastan ofta innehåller ägg glöms lätt bort. Jag ser dock positivt på framtiden, när inspirerande magasin och bloggar växer fram. Tre gånger kött var dag är inte längre standard & pulled pork kan bytas ut mot vegansk pulled “fruit”.

Men faktum är att känslan av att stå utanför när jag vill vara med och påverka på ett helt annat plan, lämnade mig frustrerad. I min värld är inte köttproduktion något onaturligt och jag vill därmed vara en del av en hållbar djurproduktion snarare än att välja bort det. Jag vill säga ja till KRAV-märkt kött från närproducerade gårdar, blyfri viltjakt, djur som fått beta ute och äta gift- & GMOfritt foder. Att välja bort djur från tallriken innebär inte heller att vi kan lämna bort ansvaret. Hur är det med sojabönan och skogskövlingen? De besprutade grönsaker som transporterats långväga eller palmoljan i det mjölkfria smöret? Glöm inte riset där 75 procent av all odling är konstbevattnad och stora mängder växtskyddsmedel tillsätts i odlingsprocessen.

Mitt skafferi innehåller nu nya produkter och receptboken har fått ett gäng med spektakulära recept. En ny dimension av fantastiska smaksensationer har fått mig att kliva ut ur farmors köttbullar med potatismos-garderoben. Av den anledningen finns inga ursäkter för någon att inte testa på mer vegetariskt, eller kanske rent av veganskt. Trots en hel del vacklande gentemot mitt eget klimatmoraliska hjärta, finner jag mig kunskapsberikad och hoppas att fler vill finna nya vägar, kritiskt reflektera och fortsätta vara en del av en hållbar utveckling på naturens villkor. Med allt vad det innebär.

Text: Jenny Lagergren
Foto: Jenny Lagergren

Tags: