Can’t Buy Me Love sjöng The Beatles 1964. Denna sång vore helt malplacerad nu 50 år senare, då en ny generation inte bara tror att en kan köpa kärlek, men att en måste köpa kärlek.

Metro publicerade en artikel den 10 juni under rubriken ”Barn konsumerar – för att få vänner”. Elnigt en studie tror många barn att de måste konsumera för att få vänner. Dels känner barn sig tvingade att ha samma eller liknande saker som sina kompisar vilket förstås leder till mer konsumtion. Dels känner de sig tvingade att konsumera saker till sina kompisar för att uppfattas som en schysst kompis. Detta borde egentligen inte komma som en chock. Vi konsumerar otroligt mycket idag och nästan alla högtider går ut på att konsumera för att på så vis bekräfta våra relationer. Barn speglar endast den verklighet som vi signalerar till dem – vilket idag tyvärr verkar vara att en person vårdar sina relationer genom konsumtion.

Personligen tycker jag att det är mycket tråkigt. Konsumtion som ett medel för att visa känslor känns trivialt och billigt. Gåvor kan vara ett jättefint sätt att visa uppskattning på, men det betyder inte att den hetskonsumtion som verkar råda idag är önskvärd. En av de finaste presenter som jag har fått är en fotoram med kort på mig och min dåvarande partner. Den var mestadels egengjord och är definitivt den mest personliga och kärleksfulla present jag har fått. Således behövs det inte särskilt mycket till för att visa känslor. Ändå tror barn det för att vuxna signalerar det till barnen. Jag antar att brist på tid och ökad stress gör att många väljer att förmedla sina känslor genom konsumtion. Tid är något av det som vi har minst av idag och således blir det väldigt enkelt att konsumera och överkonsumera för att kompensera den lilla tid vi har att ge till varandra.

Jag är dock skeptisk till hur hållbart det är att konsumera för att vårda relationer och för att visa känslor. Personer som får fler presenter kommer förmodligen inte i längden att känna sig mer älskade än de som inte får lika många. Ofta verkar det snarare vara så att människor som får mer saker har svårare att vara tacksamma för de små sakerna i livet, vilket är tråkigt eftersom det ofta är, med risk att låta som en hippie, de små sakerna som gör människor lyckliga. En promenad med en bra vän, en dag i solen med en bra bok, eller kanske något så simpelt som ett leende eller en hälsning från en annan människa.

Lyckligtvis har jag flera ekonomer på min sida. Ekonomen Waldfogel har skrivit en artikel som heter ”The Deadweight Loss of Christmas”. Vad den artikeln beskriver är att värdet på en present aldrig kommer vara detsamma för mottagaren som för köparen. Låt säga att en person spenderar 500 kronor på en present. Presenten kommer inte att värderas till 500 kronor för mottagaren, utan istället kommer värdet för mottagen vara ca 100 kronor, vilket är en ganska stor minskning från 500 kronor. Presenter är helt enkelt en ganska dålig idé rent ekonomiskt, sedan inser jag likväl som de flesta att presenter är ett socialt koncept och inte en ekonomisk investering, men det är ändå värt att tänka på då konsumtion har en så pass stor påverkan på miljön.

Minskad konsumtion är viktig eftersom all produktion medför någon form av utsläpp. Det är viktigt att konsumera mindre om alla människor ska ha lika möjlighet att leva på denna jord, och det vill vi väl ändå? Därför är det dags att leva som att vi har en planet, som vi faktiskt har, istället för fyra eller fem, som vi inte har och därmed vårda våra relationer med tid och handlingar istället för konsumtion och därmed äntligen leva i en värld där kärlek inte kan köpas.

 

Text: Nathalie Lindahl Matsson
7 juli 2014
Tags: