Jenny Lagergren, f d redaktör för Göteborg och f d Projektledare för Ekoguiden har besökt Urkult och delar här med sig av en härlig recension av festivalen. – På Medveten Konsumtions Facebooksida kan ni se alla bilderna.

URKULT – KULTFÖRKLARAD FESTIVAL MED HÅLLBARHET FRÅN ROT TILL TOPP

Socialt är Urkult en inkluderande festival. Här får alla plats. Liten som stor, nördig skogsfantast till nyfiken storstadsbo. Här trängs lekandes barn med minst lika lekandes vuxna. Innanför entrén visar sig en gigantisk lekpark byggd av trä och rep. Stora gungor och ett klätternät, klassiska styltor och en fantasifull instrumentpark. Runtom mig höjer sig magnifika tallar och festivalplatsen kantas av en utsikt över Nämforsen och en tacksam vy över solnedgång. Här har människor mötts i urminnes tider, hit kom folk från världens alla hörs. Det talar även det stora Hällristningsområdet som är ett av norra Europas största. På öarna i forsen finns minst 2500 figurer inhuggna i klipporna. Och än idag möts vi, 22 år av världsmusikfestival. 4 dagar om året fylls det annars stillsamma Näsåker på knappt 1000 invånare till bredden av människor som i musikens tecken vill ge av sin energi och njuta tillsammans.

Inbjuden

ag steg av bussen lätt stressad efter knepig resa med fem byten, till en atmosfär av lugn och glädje. Människor ler och lunkar lätt. Vi hör musik lite var stans ifrån; Afrikanska trummor, plingande från en gitarr, en blockflöjt. Än har inte festivalområdet öppnat men festivalen är i full gång. Marknaden har öppnat och här finns genuint hantverk med inspiration från olika kulturer. Örhängen av natursten, tyger färgat i helt naturlig process av växtfärger, second hand, omgjort, lappat och lagat, återvunna halsband från gamla skateboards. Och så maten, vilken doft och syn. Vegetariskt finns det gott om, och för veganen finns två helveganska kök. På väg in till området kan jag köpa mig en klassiker – Kolbullar. Varenda invånare engagerar sig och de flesta med glad min. Jag känner mig naturligt inbjuden till god mat, bra musik, dans och det inger hopp om medmänsklighet.

Vacker natur som ska förbli

Vi tar oss ner till Badplatscampingen och ställer upp tältet precis vid sjön som redan börjats färgas röd och mörkblå av skymningen. Reglerna är tydliga, ingen nedskräpning och varsegod ta en sopsäck eller gärna fler om det behövs. ”Vi är måna om miljön här” är ett mantra. Och jag måste säga att det hålls en hög ambitionsnivå hos även besökare, att hålla rent och fint, även om en eller annan flaska hamnar vid en buske. Det finns gott om soptunnor och burkar och flaskor med pant plockas snabbt upp av ett gäng barn som vill tjäna några extra kronor.

Sång & magi i medmänsklighetens tecken

På Soltorget (Solidariska torget) trängs bra organisationer som vill prata just solidaritet, demokrati, djurens rätt, miljöfrågor och mängder av allt som vi behöver jobbas ännu mer på. En liten plats för stora frågor – som Urkult själv beskriver det. En självklar del av festivalen.

Vid midnatt tänds åter eldarna vid Nämforsen och Eldnatten tar vid. Eldkonst av skickliga dansare och eldfantaster från Act of Emotion bjuder på magi framför våra ögon, vacker Jojksång för våra öron tillsammans med Mimie Märaks tuffa poesi med klang av ett kraftfullt politiskt budskap om ursprungsfolket Samers situation, mänskliga rättigheter och miljöfrågor hand i hand. Invigningen bygger upp en hejdundrande Vi-känsla och vi är där för att ta del av detta budskap. Än blir jag betagen av denna afton och det kunde ha räckt. Men mer fick jag av folklig musik, allt från jazzigt sväng, glädjefylld traditionell spansk musik från Kastilien la Manch, ballader och visor och inte minst Emil Jensens djupa, personliga och lätt sarkastiska lyrik.

Utöver musiken och maten finns här workshops av alla dess slag: Från föreläsningar om gammelskogarna, Vithetsnorm till exkursioner i det vilda, trumkurs, redesign eller varför inte ansiktsmålning för de minsta?

Ja, jag är helt betagen av denna festival. Detta var mitt första år av förhoppningsvis många framöver. Hit vill jag ta med alla mina vänner, alla jag känner. Och känslan av hopp och melodi dröjer sig kvar, är ännu inte över.

Tags: