Klimatpolitik

Klimatpolitik handlar om politiska åtaganden och åtgärder kopplade till global uppvärmning. Klimatpolitiken utgår till stor del från utsläpp av att växthusgaser är en betydande orsak till dagens klimatförändringar och växthuseffekten. I den internationella klimatpolitiken läggs stor vikt till förhandlingar om avtal och konventioner mellan stater. Detta för att minska utsläppen av framförallt växthusgaser. På ett nationellt plan handlar det om att göra handlingsplaner för att nå upp till de internationella utsläpps-målen. Viktiga frågor i Sverige är att ersätta fossila bränslen inom industri-, transport- och energisektorerna med förnybara energikällor. Här hittar du våra sammanfattningar av rapporter om klimatpolitik.

IPCC-rapport

Climate Change 2022: Climate Change 2022: Mitigation of Climate Change

4 april, 2022

IPCC:s rapport behandlar metoder för begränsning av klimatförändringarna. Den föregående motsvarande rapporten publicerades 2014.

• Växthusgasutsläppen under 2010 till 2019 var de högsta någonsin för något årtionde under mänsklighetens historia.
• Kostnaderna för förnybar energi har sjunkit kraftigt. Klimatlösningar som sol- och vindkraft, elfordon och batterilagring har utvecklats snabbt– men mer behöver göras för att fasa ut kol, olja och gas.
• Innovationer pekas ut som en viktig del av lösningen. De behöver snabbt skalas upp för att klara ambitiösa mål och handlingsplaner som regeringar, företag och städer i snabb takt måste utveckla och genomföra. Rapporten visar på valmöjligheter som kan ta oss mot lägre utsläpp, färre klimateffekter och mer hållbar utveckling. Klimatlösningarna behöver snabbt skalas upp.
• Utsläppen fördelar sig ojämnt mellan världens olika delar. Skillnaderna i utsläppen återspeglar regionala skillnader och skillnader i inkomst- och utvecklingsnivåerna. Vissa länder har lyckats med både minskning av växthusgasutsläppen och ekonomisk tillväxt, men samtidigt har utsläppen ökat annanstans i världen, vilket har lett till att de globala utsläppen har ökat. Utsläppen har ökat mest i Asien, och Europas andel av nettoutsläppen av växthusgaser har minskat under de senaste årtiondena.
• Utsläppen har ökat inom alla sektorer trots att energiprestandan och användningen av förnybar energi har ökat. Detta påverkas globalt av ökningen av industrin, energidistributionen, trafiken och antalet byggnader, tillväxten inom jordbruket samt förändringarna i markanvändningen. Utsläppen fortsätter att öka främst på grund av utsläpp från förstörda ekosystem och att världens energisystem baseras på fossila källor.
• Politiska beslut och styrmedel spelar en stor roll för utsläppen i specifika länder och sektorer, visar IPCC-rapporten. Den lyfter åter städernas viktiga roll och ger nytt fokus åt förändrad efterfrågan, beteenden, teknikanvändning och planering av infrastruktur.
• Enligt rapporten är till exempel förbättring av byggnaders energiprestanda, användning av koldioxidsnåla byggmaterial samt användning av värme och kyla från förnybara energikällor effektiva metoder för minskning av utsläpp. Inom industrin kan utsläppsminskning genomföras bland annat genom nya materialteknologier, produktionsprocesser som använder utsläppssnål energi samt avskiljning och lagring av koldioxid.
• Kollektivtrafik och elektrifiering kan spela stor roll när det gäller transportsektorn – liksom kretslopp, energieffektivisering och fossilfria processer inom industrin. I personbilstrafiken åstadkommer man de största utsläppsminskningarna potentiellt genom elektrifiering av trafiken. De mest betydande utsläppsminskningarna inom godstrafiken samt inom flygtrafiken och fartygstrafiken kan uppnås med biodrivmedel och utsläppssnåla bränslen av elektricitet och väte.
• Rapporten bekräftar även att skydd och restaurering av naturliga ekosystem erbjuder stora möjligheter genom att suga upp och låsa in koldioxid från atmosfären. Naturens egna ekosystem är oslagbara när det gäller kolinlagring. Därför behöver vi t ex skydda och restaurera våtmarker.
• Rapporten visar också att åtgärderna för att minska klimatförändringarna är nödvändiga för hållbar utveckling. FN:s 17 globala mål för hållbar utveckling syftar till att eliminera extrem fattigdom och till en hållbar utveckling som på ett jämlikt sätt beaktar miljön, ekonomin och människan. Åtgärderna för att minska klimatförändringarna främjar uppnåendet av de viktigaste målen för hållbar utveckling, men kan också påverka uppnåendet av vissa mål negativt. Åtgärderna kan till exempel påverka sysselsättningen och de ekonomiska strukturerna både negativt och positivt. I rapporten anses det vara viktigt att man i samhället säkerställer åtgärdernas rättvisa.

IPCC:s egna sammanfattning av rapporten (engelska)

IPCC-rapport

Climate Change 2022: Impacts, Adaptation and Vulnerability

28 februari, 2022

FN:s klimatpanel släppte i februari 2022 en ny rapport. Rapporten beskriver hur sammanflätade biodiversitet, ekosystem och klimatet är med våra samhällen och liv. Först beskrivs lite inledande statistik. Sedan sammanfattas rapporten utifrån några rubriker/teman.

• Vi har redan uppnått en uppvärmning på 1,1 grader sedan förindustriell tid. Parisavtalet har som mål att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader.
• 3,3 till 3,6 miljarder människor bor i situationer och kontexter som är väldigt sårbara för klimatförändringar.
• Ungefär hälften av jordens befolkning drabbas av allvarlig vattenbrist någon gång under året.
• 11% av världens befolkning – 896 miljoner människor – bor på områden lågt över havsnivån. Dessa områden är utsatta som följd av stigande havsnivåer.

Hälsa, mat och vatten:

Klimatförändringar påverkar människors fysiska hälsa globalt, och påverkar mentala hälsan av befolkningen i drabbade eller utsatta områden. Klimatförändringar har även med viss säkerhet en påverkan på smittsamma sjukdomar och menas öka risken för dem. Det gäller exempelvis mat- och vattenburna sjukdomar. Därutöver ökar klimatförändringar risken för undernäring och värmeböljor, som båda påverkar vår hälsa och välmående negativt.

I och med klimatförändringarna ökar takten som extrema väderhändelser sker och de blir intensivare. Den utvecklingen har försatt miljoner av människor i en sits av akut matosäkerhet och med minskad vattensäkerhet. De områdena som drabbats hårdast är i Afrika, Asien, småöar, Arktiska områden samt Syd- och Centralamerika. Det är ursprungsbefolkningar, småskaliga matproducenter och hushåll med låg inkomst som i större utsträckning drabbas av undernäring som följd av detta. Därutöver är barn, äldre och gravida kvinnor särskilt utsatta.

Utsatta områden:

Områden där utveckling halkar efter har hög sårbarhet för klimatrisker. Globala hotspots för sådan sårbarhet är framförallt Väst-, Central- och Östafrika, Sydasien, Syd- och Centralamerika, små önationer under utveckling och arktiska områden. Mellan 2010 och 2020 var dödligheten av översvämningar, stormar och torka 15 gånger högre i dessa områden, i jämförelse med områden med låg sårbarhet. Som följd av bland annat regn och högre havsnivåer kommer vissa områden inte vara säkra att bo i.

Ekosystem:

Globala uppvärmningen har med stor säkerhet en påverkan på våra ekosystem, både på land och i vatten. Mänsklig förstörelse av ekosystem ökar vår sårbarhet och har långsiktiga konsekvenser. Ursprungs- och lokalbefolkningar menas bli hårdast drabbade, då de är mer direkt beroende av ekosystem. Många ekosystem i bland annat olika vatten och arktiska områden löper stor risk att förlora biodiversitet.

Lösningar:

Samarbeten mellan olika aktörer, statliga, civila samhället och privata sektorn har möjligheter att öka vår förmåga att anpassa oss för att klara av klimatförändringar. Därutöver behövs sociala skyddsnät för att stötta de allra mest utsatta. Att kombinera ekosystembaserade och strukturella lösningar har också potential.

IPCC:s egna sammanfattning av rapporten (engelska)

IPCC-rapport

Climate Change 2021: The Physical Science Basis (Den naturvetenskapliga grunden)

9 augusti, 2021

Klimatförändringarna är utbredda, snabba och upptrappade. Forskare observerar nu förändringar i jordens klimat i varje region och i hela klimatsystemet, säger IPCC:s sjätte stora kunskapsutvärdering. Rapporten tillskriver, för första gången, mänskliga klimatförändringar som en viktig orsak för de senaste årens naturkatastrofer. Det handlar om skogsbränder, stigande havstemperaturer och förlust av permafrost på norra halvklotet.

Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC) är FN:s mellanstatliga klimatpanel som sammanställer och bedömer det rådande kunskapsläget relaterad till klimatförändringar, konsekvenser, sårbarhet och möjliga lösningar. Detta görs bland annat i form av rapporter med hjälp av underlag från tusentals forskare och experter världen över. Den nästan 4000-sidiga rapporten skriven av ca 230 författare är en omfattande sammanställning. den visar det rådande vetenskapliga kunskapsläget kring klimatmätningar, klimatsystemet, klimatmodeller och scenarier. I rapporten hänvisas till över 14 000 vetenskapliga artiklar.

Mänsklig påverkan

• Det är tydligt att mänsklig påverkan har värmt upp atmosfären, havet och landområdena. Omfattande och snabba förändringar har inträffat i atmosfären, havet, kryosfären och biosfären.
• Den senaste tidens omfattande förändringar i hela klimatsystemet saknar motstycke många århundraden till många årtusenden tillbaka i tiden.
• Mänskligt orsakad klimatförändring påverkar redan väder och klimat på hela jordklotet. Sambandet mellan observerade förändringar som till exempel värmeböljor, skyfall, torka och tropiska cykloner, och mänsklig klimatpåverkan, har stärkts sedan AR5 (IPCCs rapport 2018).

Temperatur

• Ny kunskap om klimatprocesser, evidens relaterad till tidigare klimatperioder (paleoklimat), och klimatsystemets respons på ökande strålningsdrivning leder till en bästa uppskattning av klimatkänsligheten på 3°C.
• Den globala medeltemperaturen kommer att fortsätta att öka minst till mitten av 2000-talet. Det gäller för samtliga utsläppsscenarier som har beaktats i denna rapport. En global uppvärmning på 1,5°C och 2°C kommer att överskridas under 2000-talet om inte kraftiga utsläppsminskningar av koldioxid och andra växthusgaser görs under de närmsta årtiondena.
• Förändringar i klimatsystemet blir större i takt med ökande global uppvärmning. Det kommer att ge oss fler och mer intensiva värmeextremer, marina värmeböljor, skyfall, jordbrukstorka och ekologisk torka i en del regioner. Även fler intensiva tropiska cykloner samt minskningar av havsisen på Arktis, snötäcken och permafrosten.
• Fortsatt global uppvärmning beräknas ytterligare intensifiera den globala vattencykeln och göra den mer ostadig. Det ger till exempel global monsunnederbörd.

Oåterkalleligt

• Många förändringar är oåterkalleliga för tidsperioder på århundraden till årtusenden. Det gäller särskilt förändringar i haven, istäcken och den globala havsnivån.
• Naturliga klimatpåverkande faktorer och klimatsystemets interna variabilitet kommer i varierande grad att förstärka eller motverka den fortsatta mänskligt påverkade klimatförändringen. Särskilt i närtid och på regionala skalor, men den har inte någon större effekt på den globala uppvärmningen i ett längre perspektiv.
• Med en global uppvärmning beräknas samtliga regioner på jorden, i allt högre grad, uppleva fler klimatförändringar som är direkt relevanta för påverkan på samhällen och ekosystem (”climatic impact-drivers”, CIDs). Förändringar i många CIDs blir mer omfattande vid en 2 °C global uppvärmning jämfört med 1,5 °C.

Scenarier

• Händelser med låg sannolikhet som till exempel kollaps av istäcken, plötsliga förändringar i havscirkulationen, vissa sammansatta extremhändelser och uppvärmning som är betydligt större än det utvärderade mycket sannolika intervallet för framtida uppvärmning kan inte uteslutas.
• Omfattande, snabba och varaktiga minskningar av metanutsläppen skulle motverka den uppvärmningseffekt som uppstår när aerosoler minskar i atmosfären och bidra till bättre luftkvalitet.
• Scenarier med låga eller mycket låga utsläpp av växthusgaser kommer inom några år att leda till märkbara effekter på växthusgashalter och aerosoler i atmosfären samt luftkvalitet, jämfört med scenarier med höga och mycket höga utsläpp. Under dessa kontrasterande scenarier, skulle skillnader i den globala temperaturökningen bli urskiljbara från den naturliga variabiliteten inom cirka 20 år, och över längre tidsperioder också för många andra klimatindikatorer som är direkt relevanta för klimateffekter (mycket troligt).

IPCC rapporten (engelska)

Sammanfattning SMHI (svenska)

Klimatpolitiska rådets rapport 2021 

25 mars 2021

Klimatpolitiska rådets utvärdering av regeringens samlade politik under år 2020 i förhållande till de klimatmål som riksdagen och regeringen har beslutat. Årets rapport särskilt fokus på regeringens politik under coronakrisen och hur kris- och återhämtningspolitiken påverkar möjlighterna att uppnå de klimatpolitiska målen.

Utsläppsminskningen 2019 var 2,4% (6-10% är målet för att nå noll nettoutsläpp 2045). Utsläppsminskningen 2020 var historiskt stor (till följd av restriktioner osv) men ändå inte tillräckligt för att vara i linje med den utsläppsminskning som behövs varje år för att temperaturökning ska hållas under 1,5 grader. Takten på klimatomställningen för långsam och politiken inte tillräcklig för att nå klimatmålen.

Politik under coronakrisen

Globalt sett har världens regeringar beslutat om ekonomiska stimulansmedel på 14 tusen miljarder dollar under coronakrisen. Hur dessa stimulanspengar används har möjlighet att påverka klimatomställningen både i en positiv och negativ riktning. Rådets analys är att endast en tiondel av vår regerings återhämtningsinsatser bidrar också till att uppnå de klimatpolitiska målen. Även om resterande 90% inte aktivt motarbetar klimatomställningen, så bidar de heller inte. Här anser rådet att kraven behöver vara större för att leda till den gröna omställning som behövs. Det är främst de långsiktiga återhämtningsinsatserna och reformerna som behöver användas till att driva klimatomställningen.

Coronakrisen har lett till snabba och omfattande beteendeförändringar – politiken bör stödja sådana förändringar som kan bidra positivt till klimatmålen och motverka negativa effekter. (ex resmönster, digitala möten, regler för mer effektivt lokalutnyttjande och effektivare logistik vid e-handel). Negativa beteendeförändringar som behöver är ex minskat kollektivt resande. 

Preliminära siffror visar att de dagliga globala utsläppen som mest låg ca 17% under genomsnittet de senaste åren till följd av pandemin. Detta som följd av restriktioner, rekommendationer och ekonomisk nedgång. Sett över hela året 2020 så uppskattas koldioxidutsläppen globalt sett 2020 ha varit ca 6-8% lägre jämfört med 2019. Största observerade minskningen för ett enskilt år och ungefär den minskning som behövs varje år för att tempökningarna ska hållas under 1,5 grader. Dock har temporära utsläppsminskningar i sig obetydlig effekt på jordens tempförändringar. Först när nettotillförseln av växthusgaser till atmosfären blir noll eller negativ finns förutsättningar för att uppvärmningen ska avstanna.

Klimatpolitiska handlingsplanen

Corona bedöms inte ha bromsat regeringens genomförande av den klimatpolitiska handlingsplanen. Dock är den svårbedömd då den är diffus, saknar tidsangivelser och ingen tydlig återrapportering har skett, vilket klimatpolitiska rådet ser som problematiskt. Rådets egen utvärdering bedömer att regeringen arbetar aktivt med genomförandet av planet i god takt. Deras (rådets) bedömning är att planen har möjlighet att minska utsläppen av växthusgaser med ca 2-2,5 miljoner ton till år 2023. Däremot är takten i klimatomställningen fortfarande för låg och de beslut som tagits är inte tillräckliga för att nå klimatmålen. Effektbedömningen i klimatredovisningen från regeringen kan förbättras och bör presenteras i samband med beslut, inte i efterhand. 

Utsläppssektorerna: inrikes transporter, industri, el och uppvärmning, jordbruk står tillsammans för över 80 % av Sveriges totala utsläpp. Omställningen till noll nettoutsläpp av växthusgaser till mitten av århundradet kommer att kräva omfattande investeringar, bla i fossilfria energisystem, transporter och industriproduktion, liksom hållbar markanvändning. En grundläggande utmaning i alla sektorer är ökad resurseffektivitet och övergången till en mer cirkulär ekonomi.

Klimatpolitiska rådets rapport 2021

The nine boundaries humanity must respect to keep the planet habitable

Artikel Mongabay av Claire Asher, 2021-03-31.

Allt liv på jorden är beroende av att våra biokemiska system hålls i balans. Forskare har identifierat nio planetära gränser som inte får överskridas om vi vill säkerställa våra samhällen. Det är klimatförändringar, förlust av biologisk mångfald, försurning av haven, uttunning av ozonlagret och aerosolförorening i atmosfären. Även färskvattenanvändning, biokemiska flöden av kväve och fosfor, förändring av markanvändning och utsläpp av nya kemikalier. Dessa processer är essentiella för att hålla jordens atmosfär, hav och ekosystem i balans för att mänskligheten ska överleva. Denna balans ruckas av människor på grund av snabb befolkningstillväxt och ökad konsumtion.

Vi befinner oss redan utanför säkra gränser för åtminstone fyra av nio system: klimatförändringar, biologisk mångfald, förändring av markanvändning och biokemiska flöden (kväve and forsfor). Bästa sättet att förhindra att överträda gränserna är enligt forskare att ställa om vår energiförsörjning och livsmedelssystem. Det finns tyvärr ingen evidens för att vi reverserat kursen mot oåterkalleliga ”tipping points” sedan 2015. Snarare finns det stark evidens för att vi är mitt i en global massutrotning. Enligt IPBES (2019) rapporterade att 25% av växter och djur som utvärderades (totat 1 miljon arter globalt) riskerar utrotning.

Smältande isar

Smältandet av Grönland och Västra Antarktis har accelererat sedan 1990. I dessa utsatta istäcken finns tillräckligt med vatten för att öka havsnivån med 65 meter. Men det är inte bara ökad havsnivå utan influx av nytt sötvatten kan förändra havsströmmar och även världens klimat. Andra tecken på att vi närmar oss en tipping point är ökad frekvens och allvarligare torka, värmevågor, stormar och tropiska cykloner. Detta ger särskilt negativ effekt på ekonomi och hälsa för de mest utsatta.

Det är mycket forskare ännu inte förstår i det komplexa samspelet mellan de olika systemen. Rockström säger att även om vi lyckas ta tillbaka klimatsystemet till ett säkert operating space finns det risk att stora förändringar har skett i systemet att planeten redan bestämt sig för en ny ”pathway” som inte är förenligt med mänskligt liv.

Om vi ska styra om planeten från ett förödande scenario är utfasning av fossila bränslen en nyckelprioritet. Men ännu viktigare är att ändra vårt livsmedelssystem. Livsmedelssystemet är ansvarig för 25% av utsläppen av växthusgaser. Det är den största pådrivaren för förlust av biologisk mångfald, största orsaken till förändrad markanvändning och en av de största förorenarna av kväve och fosfor. Livsmedelssystemet kräver stora mängder färskvatten samt försurar haven. Alltså stor påverkan på sex av nio planetära gränserna. De kommande 12 månaderna är ett gyllene tillfälle för den globala gemenskapen att komma samman och komma överens om prioriteringspolicys för att på lång sikt skapa stabilitet på jorden.

The nine boundaries humanity must respect to keep the planet habitable